Nathalie Gustafsson

Akta er. Nu kommer klyschan ni har väntat på:
"Det finns ingen som kan rädda mig nu. Ingen, ingen alls..."

Hur kunde det bli såhär?
Varför? Varför blev det såhär?
Jag känner ingenting längre.
Allt är bara falskt. Skratten, allt.
Jag skrämmer nästan upp mig själv.
Det är som ett stort jävla hål som äter upp mig inifrån.
Hur mycket kan en människa ta?
Det är för mycket.. På en och samma gång.
Ingen livglädje alls.
Allt är dött.
Jag är död.