" Before it gets any better, We're headed for a cliff "
Livet brukar vara bra. Det är aldrig perfekt och det är aldrig för jävligt.
För det finns människor som har det värre än jag. Familjer som förlorat någon,
någon som blir utsatt för något hemskt, eller något helt annat som inte har hänt mig.
Men det är som att en slags dimma har sköljts över mig långsamt, bit för bit,
utan att jag har märkt det. Tillslut har den trängt in sig in i mig och tagit över mig.
Smärtan. Hatet. Sanningen? Jag försöker sakta ta till mig det jag går igenom just nu,
även om det känns omöjligt att förstå. Jag ska klara det här. Jag ska förstå.
Men jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, som just nu...
Kommentarer
Trackback
