Nathalie Gustafsson

Jag känner för att skriva av mig.

Den här bloggen (om man nu kan kalla den för det)
har inte direkt varit nödvändig alls. Är mest oseriös i den,
skriver om meningslösa händelser för mig att komma ihåg som minnen.
Mina minnen. Mina tankar. Mina skämt. Och ingen annans.

Jag har på senaste insett på riktigt, vilka man kan lita på.
Vilka som ställer upp för en. Vilka som är ens riktigt nära.
Jag har insett att världen inte alltid erbjuder glädje, lycka
och allt man vill ha, när man vill ha det.

Och jag har gått vidare. För jag inser att jag förtjänar så
himla mycket bättre än så. Jag är fan en bra människa.
Jag har mina brister jag med, men vem har inte? "Vilken nyhet".

Jag kan inte skriva att jag vill komma fram till någonting direkt.
Som jag skrev först, jag vill bara skriva av mig.

Det är skönt också. Att skriva något seriöst, något personligt,
istället för oseriösa blogginlägg 24. Fast det blir många sådana iaf, hehe.

Och vet NI, jag klarar mig så jäkla bra utan att alltid tillfredställa
och att alltid vara den som alltid finns där för någon som inte ens bryr sig.

Det kommer inte bli som förut, jag har bestämt mig.
Och det har tydligen ni också även om ni inte vill erkänna det i mitt ansikte.