Nathalie Gustafsson

Just nu sitter världens finaste människa i min säng. Hur kunde jag ha sån tur?
Att just denna sjukt underbara människan, blev min. Ibland så undrar jag ofta över det.
Men här sitter han, med sitt block i handen, pluggandes till en tenta. Duktiga, underbara han. Han är inte bara duktig, underbar, bäst och allt det där.
Han är så jäkla stark också.

Jag har aldrig träffat en starkare person, i hela mitt liv. Jag ser upp till honom så himla mycket. Att en människa som har gått/går igenom så mycket tråkiga saker, och fortfarande har ett leende på läpparna dagligen, det är något att se upp till, det är någon att berömma, det är någon som är stark, på riktigt. Jag hoppas att jag kan bli lika stark som honom en dag.

Innan jag träffade honom, så var mitt liv annorlunda. Jag litade inte på killar. Jag föll inte för killar. Jag lät mig inte falla för killar, för att sedan tycka om dem, för att sedan bli sårad. Så såg jag förhållanden, innan jag träffade honom. Jag kan fortfarande va lite knäpp och var osäker när det gäller förhållanden. Jag är inte osäker på vårat förhållanden, för jag litar verkligen på honom till 110 procent. Men det är svårt att ändra uppfattning om förhållanden när man har sett förhållanden på ett helt annat sätt i fem år. Fem år, gick det, tills jag hittade honom.
Jag vill skriva det här för att om han läser detta (vilket han förmodligen kommer göra inom  några min när jag är klar med detta) så kanske han förstår mig lite mer. Kanske lite.

Min finaste starkaste bästaste Rolly Farias, jag hoppas du förstår hur lycklig du gör mig! Jag är fortfarande nykär i dig, vilket är den bästa känslan någonsin och hoppas att det förblir så en lång tid.

Jag älskar dig